Artikel i Intra 3/2001.
Fortfarande hnder det
att frdomsfulla mnniskor protesterar mot att t ex en gruppbostad ska byggas
just i deras villaomrde. Men sllan tar protesterna samma orkanartade styrka
som nr Hagbyhemmet, ett vrdhem fr utvecklingsstrda, hotade idyllen Nora.
20 r senare, nr
vrdhemmet skulle lggas ner, protesterade man terigen. Nu mot nedlggningen.
En sedelrande historia!
I brjan av 50-talet beslts att trngkrsregementet T2N i Nora skulle lggas ner. Som kompensation freslog landstinget i rebro ln att man skulle omvandla kasernerna till ett vrdhem fr sinnessla. S hr skrev man: "Fr stadens vidkommande torde ett sinnesslvrdhem icke innebra ngra nackdelar. Vrdtagarna komma alltid att hllas inom frlggningen och kunna fljaktligen icke mrkas i staden. Ngra kriminalpatienter eller andra farliga komma icke att vrdas p hemmet."
Noras politiker var positiva till landstingets frslag.
rendet brdskade d behovet av vrdhem var akut. T2N-anlggningen var ur landstingets synpunkt idealiskt. Det lg nra staden och kunde gott och vl rymma de 300 personer som d var aktuella. Det gick ltt att inhgna och "skydda" invnarna. Vrdhemmet kunde, ur arbetsmarknadssynpunkt, bli en god ersttning fr regementet.
Startskottet fr protestaktionerna var en artikel i Nora Tidning (NT) den 11/2 1955:"Nora erbjuds vrdhem fr 300 hggradigt sinnessla".
Ngra militrer intervjuades om regementsnedlggningen. "En mycket sorglig och hgst beklaglig historia" tycker en generalmajor, "Jag har hela tiden spjrnat emot indragningen av T2N". Redaktren gr reflexionen: "Man fr inte frundra sig ver att en del norabor tycker att landstingets omtnksamhet betrffande Nora r ngot egendomlig. Frst mnade man dra in sjukhuset och sedan vill man placera 300 psykiskt efterblivna i vr lilla stad".
Problemet var nu benmnt och definierat; Nora frlorar sitt regemente (som man vill ha kvar) och ska f ett vrdhem (som man inte vill ha).
Ngra dagar senare, den 16/2, skrev signaturen "Norabo i tredje generationen" en insndare i tidningen som lgger ytterligare ved p brasan:
ÓMed anledning av artiklarna i denna tidning i fredags angende frsljning av militrfrlggningen i Nora och erbjudandet att i stllet f hit en inrttning fr hggradigt sinnessla, r det p sin plats, att vi alla norabor hller ihop, en fr alla och alla fr en, oavsett politisk sikt eller samhllsklass och med skrpa framlgger vra allvarligaste protester. Skall Nora bli belastat med ett sdant kors och f bra det fr all framtid? Hittills talar man om Nora som staden "som gr stubintrd", "som gr sgar", "som har en egen jrnvg", "som har ett bra stadshotell", "som r en idyll", "som r Bergslagens prla", o.d, men skulle denna anstalt frlggas hit, torde det vara slut med bde den omvrdade idyllen och den riksbekanta prlan. D bleve det snart nog "Nora som har idiotanstalt" och om nnu ngra r bara "Nora" s skulle var och en frst sambandet. Man kan inte komma ifrn, att det r deprimerande fr en frisk mnniska att komma i kontakt med sdana vanlottade individer, hur beklagansvrda de n ro. Inte kan det vl vara lmpligt att ha denna inrttning vgg i vgg med ungdomens Norvalla och ungdomens Folkets Park med ty tfljande konsekvenser. Skert skulle icke heller de mycket pkostade och vackra promenaderna kring Hagbyberget och Knutsberg lngre bli lika tilldragande fr friluftslskande norabor. Jag vill med bestmdhet framhlla, att det inte r mot de beklagansvrda individer, som utan eget frvllande mste vistas p en sdan anstalt, som jag vnder mig. De har sitt existensberttigande svl som andra mera lyckligt lottade medmnniskor. Anledningen r att Nora r en alltfr liten stad fr att en sdan anlggning helt skall f stta sin prgel p den. Denna inrttning skulle komma att f allt annat att blekna nr det gller stadens karaktr. Detta ok r fr stort fr vr lilla kra stad att bra."
Nu hade allmnheten informerats om rendet och reagerat p det. Tv dagar senare skev NT:s chefredaktr:
"Stadens tillvxt fr inte bli ngot sjlvndaml. Vi br inte med ppen famn ta emot varje mjlighet att ka folkmngden, vi mste tnka p vr egen trivsel. [...] r det lmpligt att till en stad p tre och ett halvt tusen invnare lgga ett vrdhemskomplex fr 300 sinnessla? [...] Tnk p norabornas trivsel! Omprva stllningstagandet med hnsyn till nskemlen hos det stora flertalet av norabor, som i det ifrgasatta vrdhemmet ser en fr staden olycklig utveckling!"
I detta lge hade rendet inte diskuterats av stadsfullmktige eller drtselkammaren. Men frgan diskuterades i staden. Stenen var satt i rullning.
En vecka senare intervjuade NT ett tjugotal norabor "i olika positioner och ur olika politiska siktsriktningar". Hradshvdingen Z. ansg att det var "naturligt med en stark opinion mot vrdhem" eftersom "det icke kan frnekas att med en sdan anordning kommer att flja olgenheter av nog s betydande art [...] Srskilt kan det befaras att barn och ungdom frn sin vistelse dessa platser kommer att medfra intryck av lngt ifrn nskvrd art". Fru B. ansg att "Bara fr att staden r liten fr man inte behandla den hur som helst. [...] Vad som helst behver inte accepteras, och det nu aktuella projektet har av allt att dma inget positivt att ge Nora." Tjnstemannen B. yttrade "Jag r vertygad om att en central vrdanstalt fr sinnessla i vr lilla trivsamma stad blir en ddsstt t en normal och sund utveckling" "Vem tar ansvar fr barnens hundraprocentiga skerhet?". Fru J. menade att "Det r inte ett srskilt lockande framtidsperspektiv fr stadens ungdom att de platser dr den skall idrotta och roa sig ligger alldeles invid en sdan inrttning. Man fr ju frutstta att det inte blir ngra farliga individer som fr g fria, men ven andra efterblivna som vanligtvis r snlla och tystltna kan bli till bekymmer".
Typografen P. anlade ett annat perspektiv. Han menade att
man kan "ifrgastta om inte T2N-omrdet r en olmplig milj fr sjuka
mnniskor. De ofrnkomliga strningsmoment som r frknippade med anordningar
p en idrottsplats och i folkparken med dess musik och stojande ungdomar p vg
dit och drifrn kan bli pfrestande fr de sjuka." Frisrmstare L. reflekterade ver vad det kan
innebra fr de sinnessla att bo i en liten stad som Nora. "De
stackare som vistas i frihet riskerar ju att bli om inte utsatta fr direkt drift
s tminstone uppmrksammade i strre utstrckning n vad de skulle bli i en
strre stad." Rdmannen E framhll att
"Det br ocks hllas i tanke att Hagbyskogen r en
utomordentlig promenadplats, [...] Jag har ofta sett kvinnor och barn dr, men
nr det blivit ett sdant vrdhem dr kan ju varken kvinnor eller barn vga sig
dit". Fru B undrade om de sjuka
verkligen frstr att uppskatta sknheten i Nora, hon ppekar ven att
"Hnsyn till barnens uppvxtfrhllanden br sttas i frmsta rummet, och
det fr vl anses som ofrnkomligt att vrdanstalten gr ett beklmmande
intryck p barn som r ltt mottagliga fr intryck av milj och
omgivning".
Nora Husmodersfrening engagerade sig i vrdhemsfrgan och antog vid sitt rsmte uttalandet:
"[...] Vi kvinnor och mdrar inom Nora Husmodersfrening vill med denna skrivelse klart avgiva en gemensam allvarlig protest mot frslaget att vr lilla stad skall be-tungas med oket att inom dess omrde hysa lnets alla hggradigt sinnessla. Detta ej minst med tanke p vra barn. Idrottsplatsen Norvalla ligger alldeles intill militrfrlggningen, och dr bruka vra skolungdomar s gott som dagligen under sommarhalvret hava idrottsvningar. Fr vrigt hyser Knutsbergsskogen Folkets Park, ocks nra intill. Knutsbergsskogen har hittills utgjort ett krt och synnerligen uppskattat omrde fr skogspromenader, srskilt vrdefullt d det r belget ej lngt frn stadens centrum. Freningen har vid rsmte [...] behandlat denna frga, och drvid beslutat att lmna sin styrelse i uppdrag att till Landstinget rikta en vdjan att avst frn frvrvet av ifrgavarande omrde vid Hagby. P grund av vad slunda framfrts fr Nora Husmodersfrening hrmed hemstlla, att Landstinget icke mtte frvrva omrdet ifrga."
Dagen efter togs husmdrarnas protester upp i lnets samtliga tidningar.
Landstingsmtet den 28/2 slutade med att rendet bordlades. Stllningarna hade skrpts mellan motstndare och fresprkare, mellan beslutsfattare och allmnhet, men sprickor hade ven brjat bildas inom de politiska partierna.
Nora Tidning avslutade frsta ronden med ledaren: "Om norabornas rtt att tnka fritt i egen stad." "Vad ett ftal inom stadsfrvaltningen fungerande personer tnker i frgan har vi ansett ha mindre betydelse n det faktum att huvudparten av alla stadsbor, vilket politiskt parti de n tillhr, r absolut emot att vrdhemmet frlgges till Nora."
I dessa frsta protester yttrade sig och agerade praktiskt taget enbart privatpersoner, freningsaktiva och press, frmst Nora Tidning. Politiker och sakkunniga teg och avvaktade. De frefaller ovana vid att medborgarna protesterade s kraftigt mot politiska frslag. De visste inte hur de skulle agera.
Arbetarkommunen gjorde ett uttalande som franledde NT att bemta deras argument och ifrgastta om de politiska mtena r mer representativa fr vad stadens befolkning tycker n en protestaktion som samlat mer n 1600 myndiga stadsbors namnunderskrifter (i staden fanns vid denna tid ca 1800 rstberttigade invnare). Nora Tidning antydde att protestaktionen handlade om ett slags direkt demokrati som det borde tas strre hnsyn till n till den indirekta, representativa demokrati som utvades av de valda frsamlingarna. Kommunalborgmstaren menade att vrdhemsmotstndarna inte var representativa, utan att endast de som tyckte som tidningen tilltits salufra sina sikter.
I detta lge inbjd Nora stadsfullmktige till ett offentligt mte.
Vid mtet gjordes uttalanden bde fr och mot vrdhemmet. Lnets tidningar refererade frn mtet. Kommunalborgmstaren erinrade om att "inga kriminalpatienter eller andra farliga skulle vistas p vrdhemmet. [...] Vrdhemsklientelet skall ha genomgtt srskola och vara arbetsfrt." Fru B, som var emot vrdhemmet, ansg "att opinionen frn kvinnohll mste betecknas som ett starkt vgande skl mot anlggningen och att inte ens de mest skickliga psykiatriker kan frutsga en patients reaktion i vissa situationer och att noraborna erkannerligen husmdrarna har rtt att stta barnens vl och den egna trivseln fre projektet".
Situationen var pressad i staden. Svl stadsfullmktiges som drtselkammarens ledamter uppmanades att trda fram och redovisa sina sikter i frgan. En majoritet (13 ledamter av 25) i Norafullmktige krvde i en motion ett extra mte om T2N-affren. Men drtselkammaren avslog motionen efter en lngvarig verlggning som resulterade i att tre av drtselkammarens sju ledamter reserverade sig mot beslutet.
Dagen efter behandlades motionen av stadsfullmktige vid ett extra sammantrde. Drtselkammarens ordfrande, som avstyrkt motionen dagen innan, yrkade nu p bordlggning. Han sa: "Vi kunde t.ex. kalla p experter inom sinnesslvrden, som kom till Nora och ingende redogjorde fr hur ett vrdhem kan inverka p Nora. Vi kunde vidare snda representanter frn staden till de stder, som har liknande anstalter, fr att p platsen efterhra hur befolkningen ser p saken." Han tog sig, om rendet bordlggs, att "sammankalla drtselkammaren och de ombud som grupperna utser fr att gra upp sdana planer fr frgans vidare behandling, att behandlingen av frgan icke blir nmnvrt frdrjd".
Stadsfullmktige beslt att, med anledning av bordlggningsyttrandet, "ajournera sammantrdet [...] fr att mjliggra enskilda verlggningar". D mer n en tredjedel av ledamterna efter ajourneringen bifll bordlggningsyrkandet, uppskts sammantrdet.
Kort tid drefter anordnades ett informationsmte fr ledamterna i stadsfullmktige och drtselkammaren. Till detta mte kallades landstingsdirektren, verlkaren och intendenten vid Salberga sjukhus, 1:ste provinsiallkaren i rebro, lnets hlsovrdskonsulent, m fl. Bullerfrgan aktualiserades av de protesterande under mtet. De undrade om inte bullret frn Folkets Park och den gruvdrift som bedrevs nra det blivande vrdhemmet kunde stra de presumtiva vrdhemsboende. Stadslkaren i Nora, ansg att "bullerrisken var rtt stor". Referatet avslutades som fljer: "Drmed hade drygt 30 inlgg gjorts i debatten och deltagarna i informationsmtet [...] tskiljdes just som klockan i Nora kyrka slog nio. Man gick dock inte hem var och en till sitt utan samlades landstingets anhngare fr sig fr att dryfta kvllens intryck, fr att ha stndpunkterna helt klara till kvllens sammantrde med stadsfullmktige. Hur resonemanget gick d knner vi inte till, men vi tror inte att informationsmtet franledde ngon omvndelse i sista stund p ngotdera hllet och att oddsen allts fortfarande r 13-12 till oppositionen".
Landstingets sjukvrdsstyrelse uppvaktades av Nora husmodersfrening som gjorde en framstllning om "att ngot vrdhem fr psykiskt efterblivna icke mtte anordnas i Nora". Styrelsen ansg sig dock inte ha ftt tillrckliga skl fr att frng sin verenskommelse med fortifikationsfrvaltningen om att kpa T2N-anlggningen, utan gick vidare i sin planering fr vrdhemmet.
Nr det blev dags fr stadsfullmktiges extrainsatta sammantrde erinrade ordfranden om att tv yttranden frelg, dels motionen som yrkade att inga tgrder skulle vidtas som innebar inrttandet av ett vrdhem i Nora och dels drtselkammarens yrkande om att avsl denna motion. I protokollet frn sammantrdet framgr att det hlls 33 anfranden i rendet. Efter diskussion beslutade stadsfullmktige att tillstyrka motionen med rstsiffrorna 13 ja och 12 nej. Vice ordfranden anhll att f frt till protokollet "att dagens verlggning i denna frga varat i omkring 4 timmar, och att en sdan lngvarig verlggning icke torde ha hllits tidigare i Nora stadsfullmktige".
Dagen efter inkom reservanterna, d v s de som sagt ja till vrdhemmet, med sin skrivelse dr de framhll att "motionrerna har ocks p ett upprrande stt visat sig ofrstende fr vr stads skyldighet att bidraga till lsningen av en viktig social frga. Man sger, att man grna unnar de efterblivna den allra bsta vrd under frutsttning att vrden lmnas p annan plats n i Nora. Detta anser vi vara hyckleri".
Detta uttalande kom att f fljder fr den fortsatta debatten. De av stadsfullmktige utsedda delegerade protesterade mot "det ovanliga sprkbruk" som reservanterna anvnde. Som en direkt fljd av beskyllningarna om hyckleri i stadsfullmktiges reservationsskrivelse, avsade sig socialdemokraten Landgren, som var motstndare till vrdhemmet, samtliga sina politiska uppdrag.
Nora Tidning fortsatte att ta in Insndare som protesterade mot vrdhemmet. En insndare kom nda frn Amerika, dr T2N-frgan uppmrksammats av svenskamerikanen A G Carlson med rtter i Nora. Han skrev:
"Frn en norabrdig person i Fjrran Vstern.
Blev hgeligen verraskad eller rttare sagt bestrt d jag i en av min syster, fru E. S., hitsnd Nora Tidning varseblev ett frslag att till Nora frlgga en anstalt fr hggradigt sinnessla. Med all sympati fr dessa samhllets olycksbarn tror jag skert att en mera lmplig plats kunde utses. Att detta skulle bliva till nackdel fr stadens anseende r helt naturligt. Kom just att erinra mig skaldens ord angende Vadstena: "O Vadstena, du vrldsbermda, du fordom helga, nu till drhus dmda". Nora har ju ven haft en storhetstid fast av ansprkslsare mtt. Har lst negativa anfranden av ett tjogtal i saken intresserade personer och instmmer till punkt och pricka med dessa. En sak som blivit frbisedd r Noras turistvrde. [...] Men skulle den ovannmnda anstalten bli frlagd till Nora och turisterna finge knnedom drom, bleve det antagligen ett "vrdshus frbi" vad den staden betrffar. Med en frhoppning att detta enligt min sikt galna frslag faller igenom tecknar jag A.G. Carlson. Salt Lake City, Utah, 21/3 1955."
I april 1955 behandlade landstinget slutligt frgan om inkp av T2N-anlggningen. Man beslutade enhlligt att slutfra affren. De sista insndarna om T2N-frgan togs in i Nora Tidning och i rebro Kuriren: "Norafabrik hotar att flytta. Vrdhemmet anses betyda sabotagerisk. [...] Som motiv fr den planerade flyttningen framhller ingenjr Carlborg det blivande hemmet fr psykiskt efterblivna. Fabriksledningen anser att platsen fr vrdhemmet r den smsta som kunnat uppletas i Sveriges land, sger han. Det blivande klientelet p hemmet kan utgra en fara fr fabriken."
Detta blir det sista inlgget i debatten och det sista frsket att stoppa vrdhemmet. Under sommaren och hsten 1955 startade planeringen av vrdhemsombyggnaden och verflyttandet av boende frn utdmda privata vrdhem. Ett r senare, sommaren 1956, flyttade de frsta personerna in p Hagbyhemmet.
I brjan av maj 1956 kan man lsa ett referat frn 1 maj i Nora Tidning. Personal p vrdhemmet hade tillsammans med vrdhemsboende gtt i demonstrationstget och protesterat mot bristen p buskar och trd och en i vrigt alltfr torftig utemilj. 35 r senare nr vrdhemmet ska lggas ner, kan noraborna inte tnka sig en stad utan vrdhem.
1985 kom lagen om srskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstrda med flera. En av de mer genomgripande frslagen var att alla vrdhem skulle avvecklas. Fortsttningsvis skulle alla medborgare oavsett art och grad av funktionshinder, ha rtt till en egen bostad. Fr personer med utvecklingsstrning fretrdesvis i mindre gruppboenden. En drygt hundra r gammal freteelse, vrdhemmet, skulle inte finnas lngre.
I rebro ln beslutade landstingets social- och omsorgsnmnd i slutet av januari 1988 hur avvecklingen av Hagbyhemmet skulle g till.
Men protesterna mot nedlggningen av vrdhemmet brjade redan innan beslutet var fattat. I Nerikes Allehanda kunde man den 19/1 1988 lsa fljande "Oro att ta p strsta allvar. Avvecklingen av de traditionella institutionerna r ett stort steg mot en mnskligare vrd och omsorg.[...] Men fr en del r det inte lika enkelt." Artikeln tog upp den stora oro som bl a personalen p vrdhemmet knner infr nedlggningen med ensamhet och utsatthet p de nya orterna. Man avslutar artikeln "Men det bsta fr inte heller gras till det godas fiende. Hagbyhemmet med sina omgivningar och lokaler br ha goda frutsttningar att ocks i framtiden fungera som en resurs".
Frn slutet av januari kunde noraborna lsa en rad artiklar,
intervjuer och insndare dr anhriga och personal beskriver den stora oro de
knde infr nedlggningarna. Personalen ifrgasatte om kommunerna frstod
vilket ansvar de nu kom att ta p sig och frgade om det i framtiden skulle
finnas personal och hur de utvecklingsstrda skulle komma att bli bemtta av
invnarna i de nya kommunerna, "r man i samhllet beredd att f en
granne som skriker bde dagar och ntter s det hrs vida omkring, klr av sig
naken med mera? Vi har redan upplevt hur utvecklingsstrda blivit avplockade
sina pengar och trakasserade p annat stt".
ven frldrar framhll hur vl det fungerar p Hagbyhemmet, vilken fin insats personalen gjorde dagligen fr de boende och vilken positiv milj Nora var. Ett frldrapar berttade hur positivt deras dotters utvecklats sedan hon kom till Hagbyhemmet.
En konflikt uppstod mellan de frldrar som var aktiva i FUB och som verkat fr vrdhemsnedlggningen och de som hade sina barn p vrdhemmet och som var emot nedlggningen. "Det blir [nu] en stndig oro" frklarade frldrarna.
Den 19 februari 1988 kunde man lsa i NA:s ledare "Det finns ocks en oro hos personalen infr vad som nu skall hnda.[...] i detta fall s tror vi att personalens och patienternas nskeml sammanfaller.[...] Det finns inte heller ngon anledning at ta bort verksamheter som fungerar bra."
Insndare fortsatte att komma in dr norabor, personal och anhriga ifrgasatte det kloka i att avveckla Hagbyhemmet. Man hade i och fr sig inget emot att andra vrdhem avvecklades eller ngot emot gruppbostder i sig, men p Hagbyhemmet och i Nora fungerade det s bra, en fungerande gemenskap skulle sls snder och den fina mnnisko-syn som genomsyrade norabornas frhllande till de utvecklingsstrda fanns kanske inte p andra orter.
I Nerikes Allehanda framtrdde ven de som var fr en nedlggning av vrdhemmet. En frlder menade att hade det varit idag skulle han aldrig valt att placera sin dotter p vrdhem. Debatten gick vidare och motstndarna mot nedlggningen freslog att de som kunde uppfattas som strande och de mycket gamla skulle f vara kvar p vrdhemmet.
Personalen ifrgasatte vilka mjligheter det skulle komma att finnas fr de utvecklingsstrda att f stimulans och sysselsttning med den lilla personalstyrka som kunde finnas p en gruppbostad. Man ifrgasatte om politiker och FUB:are verkligen frstod vad det handlade om. Insndare och protestlistor frn "vanliga" medborgare brjade ocks dyka upp. Det var OK att vrdhemmet lggs ned, sade dessa, men gruppbostderna behvde vl inte placeras just dr jag bor.
P de dryga trettio r som frflutit sedan T2N-affren hade perspektivet skiftat fr noraborna. Nu sg man Nora som den trygga, frstende platsen som p alla stt kunde ta hnsyn till de srskilda behov som de utvecklingsstrda hade. vriga kommuner beskrevs nstan exakt s som Nora beskrevs p 1950-talet.
Det gemensamma fr protesterna 1955 och 1988 kan beskrivas som en misstro mot beslutsfattare och experter och deras underknnande av "vanliga" mnniskors stndpunkter. Frstr de faktiskt vad de har fattat beslut om? Frstr de konsekvenserna av sina beslut? Varfr har ingen frgat dem som verkligen vet, de anhriga, personalen och invnarna p de aktuella orterna?
Men det kan ocks ses som en konflikt mellan de som av ideologiska skl, t ex handikappolitiska, ligger ett steg fre den verklighet som r fr handen och de som lever i nuet. De som vill frndring och de som ser riskerna med frndringarna. Utan de frra skulle framtskridande inte vara mjligt utan de senare skulle orealistiska reformer kunna ga rum. Ett samspel och ett samtal mellan dessa grupper r ndvndigt, som jag ser det, fr en bra och framsynt utveckling av insatserna fr personer med funktionshinder.
Ls Kerstin Frms doktorsavhandling!
Den hr artikeln finns i utfrligare version i Kerstin Frms doktorsavhandling "Socialt problem" eller "Som andra och i gemenskap med andra" - frestllningar om mnniskor med utvecklingsstrning. 1999. 400 sidor. Tema Kommunikation. Linkpings universitet. 581 83 Linkping.
Tel 013-28 21 94, Pris 219 kr inkl. moms o porto.