Artikel i Intra 3/2001.

 

 

 

 

 

Idyllen och vŒrdhemmet

 

 

 

Fortfarande hŠnder det att fšrdomsfulla mŠnniskor protesterar mot att t ex en gruppbostad ska byggas just i deras villaomrŒde. Men sŠllan tar protesterna samma orkanartade styrka som nŠr Hagbyhemmet, ett vŒrdhem fšr utvecklingsstšrda, hotade idyllen Nora.

20 Œr senare, nŠr vŒrdhemmet skulle lŠggas ner, protesterade man Œterigen. Nu mot nedlŠggningen. En sedelŠrande historia!

 

Av Kerstin FŠrm, fil.dr. …rebro

 

 

 

 

I bšrjan av 50-talet beslšts att trŠngkŒrsregementet T2N i Nora skulle lŠggas ner. Som kompensation fšreslog landstinget i …rebro lŠn att man skulle omvandla kasernerna till ett vŒrdhem fšr sinnesslša. SŒ hŠr skrev man: "Fšr stadens vidkommande torde ett sinnesslšvŒrdhem icke innebŠra nŒgra nackdelar. VŒrdtagarna komma alltid att hŒllas inom fšrlŠggningen och kunna fšljaktligen icke mŠrkas i staden. NŒgra kriminalpatienter eller andra farliga komma icke att vŒrdas pŒ hemmet."

Noras politiker var positiva till landstingets fšrslag.

€rendet brŒdskade dŒ behovet av vŒrdhem var akut. T2N-anlŠggningen var ur landstingets synpunkt idealiskt. Det lŒg nŠra staden och kunde gott och vŠl rymma de 300 personer som dŒ var aktuella. Det gick lŠtt att inhŠgna och "skydda" invŒnarna. VŒrdhemmet kunde, ur arbetsmarknadssynpunkt, bli en god ersŠttning fšr regementet.

 

 

Protesterna startade

 

Startskottet fšr protestaktionerna var en artikel i Nora Tidning (NT) den 11/2 1955:"Nora erbjuds vŒrdhem fšr 300 hšggradigt sinnesslša".

NŒgra militŠrer intervjuades om regementsnedlŠggningen. "En mycket sorglig och hšgst beklaglig historia" tycker en generalmajor, "Jag har hela tiden spjŠrnat emot indragningen av T2N". Redaktšren gšr reflexionen: "Man fŒr inte fšrundra sig šver att en del norabor tycker att landstingets omtŠnksamhet betrŠffande Nora Šr nŒgot egendomlig. Fšrst Šmnade man dra in sjukhuset och sedan vill man placera 300 psykiskt efterblivna i vŒr lilla stad".

Problemet var nu benŠmnt och definierat; Nora fšrlorar sitt regemente (som man vill ha kvar) och ska fŒ ett vŒrdhem (som man inte vill ha).

 

 

"Skall Nora belastas med ett sŒdant kors?"

 

NŒgra dagar senare, den 16/2, skrev signaturen "Norabo i tredje generationen" en insŠndare i tidningen som lŠgger ytterligare ved pŒ brasan:

 

ÓMed anledning av artiklarna i denna tidning i fredags angŒende fšrsŠljning av militŠrfšrlŠggningen i Nora och erbjudandet att i stŠllet fŒ hit en inrŠttning fšr hšggradigt sinnesslša, Šr det pŒ sin plats, att vi alla norabor hŒller ihop, en fšr alla och alla fšr en, oavsett politisk Œsikt eller samhŠllsklass och med skŠrpa framlŠgger vŒra allvarligaste protester. Skall Nora bli belastat med ett sŒdant kors och fŒ bŠra det fšr all framtid? Hittills talar man om Nora som staden "som gšr stubintrŒd", "som gšr sŒgar", "som har en egen jŠrnvŠg", "som har ett bra stadshotell", "som Šr en idyll", "som Šr Bergslagens pŠrla", o.d, men skulle denna anstalt fšrlŠggas hit, torde det vara slut med bŒde den omvŒrdade idyllen och den riksbekanta pŠrlan. DŒ bleve det snart nog "Nora som har idiotanstalt" och om Šnnu nŒgra Œr bara "Nora" sŒ skulle var och en fšrstŒ sambandet. Man kan inte komma ifrŒn, att det Šr deprimerande fšr en frisk mŠnniska att komma i kontakt med sŒdana vanlottade individer, hur beklagansvŠrda de Šn Šro. Inte kan det vŠl vara lŠmpligt att ha denna inrŠttning vŠgg i vŠgg med ungdomens Norvalla och ungdomens Folkets Park med ty Œtfšljande konsekvenser. SŠkert skulle icke heller de mycket pŒkostade och vackra promenaderna kring Hagbyberget och Knutsberg lŠngre bli lika tilldragande fšr friluftsŠlskande norabor. Jag vill med bestŠmdhet framhŒlla, att det inte Šr mot de beklagansvŠrda individer, som utan eget fšrvŒllande mŒste vistas pŒ en sŒdan anstalt, som jag vŠnder mig. De har sitt existensberŠttigande sŒvŠl som andra mera lyckligt lottade medmŠnniskor. Anledningen Šr att Nora Šr en alltfšr liten stad fšr att en sŒdan anlŠggning helt skall fŒ sŠtta sin prŠgel pŒ den. Denna inrŠttning skulle komma att fŒ allt annat att blekna nŠr det gŠller stadens karaktŠr. Detta ok Šr fšr stort fšr vŒr lilla kŠra stad att bŠra."

 

Nu hade allmŠnheten informerats om Šrendet och reagerat pŒ det. TvŒ dagar senare skev NT:s chefredaktšr:

 

"Stadens tillvŠxt fŒr inte bli nŒgot sjŠlvŠndamŒl. Vi bšr inte med šppen famn ta emot varje mšjlighet att ška folkmŠngden, vi mŒste tŠnka pŒ vŒr egen trivsel. [...] €r det lŠmpligt att till en stad pŒ tre och ett halvt tusen invŒnare lŠgga ett vŒrdhemskomplex fšr 300 sinnesslša? [...] TŠnk pŒ norabornas trivsel! Ompršva stŠllningstagandet med hŠnsyn till šnskemŒlen hos det stora flertalet av norabor, som i det ifrŒgasatta vŒrdhemmet ser en fšr staden olycklig utveckling!"

 

 

Stenen var satt i rullning

 

I detta lŠge hade Šrendet inte diskuterats av stadsfullmŠktige eller drŠtselkammaren. Men frŒgan diskuterades i staden. Stenen var satt i rullning.

En vecka senare intervjuade NT ett tjugotal norabor "i olika positioner och ur olika politiska Œsiktsriktningar". HŠradshšvdingen Z. ansŒg att det var "naturligt med en stark opinion mot vŒrdhem" eftersom "det icke kan fšrnekas att med en sŒdan anordning kommer att fšlja olŠgenheter av nog sŒ betydande art [...] SŠrskilt kan det befaras att barn och ungdom frŒn sin vistelse Œ dessa platser kommer att medfšra intryck av lŒngt ifrŒn šnskvŠrd art". Fru B. ansŒg att "Bara fšr att staden Šr liten fŒr man inte behandla den hur som helst. [...] Vad som helst behšver inte accepteras, och det nu aktuella projektet har av allt att dšma inget positivt att ge Nora." TjŠnstemannen B. yttrade "Jag Šr švertygad om att en central vŒrdanstalt fšr sinnesslša i vŒr lilla trivsamma stad blir en dšdsstšt Œt en normal och sund utveckling" "Vem tar ansvar fšr barnens hundraprocentiga sŠkerhet?". Fru J. menade att "Det Šr inte ett sŠrskilt lockande framtidsperspektiv fšr stadens ungdom att de platser dŠr den skall idrotta och roa sig ligger alldeles invid en sŒdan inrŠttning. Man fŒr ju fšrutsŠtta att det inte blir nŒgra farliga individer som fŒr gŒ fria, men Šven andra efterblivna som vanligtvis Šr snŠlla och tystlŒtna kan bli till bekymmer".

Typografen P. anlade ett annat perspektiv. Han menade att man kan "ifrŒgasŠtta om inte T2N-omrŒdet Šr en olŠmplig miljš fšr sjuka mŠnniskor. De ofrŒnkomliga stšrningsmoment som Šr fšrknippade med anordningar pŒ en idrottsplats och i folkparken med dess musik och stojande ungdomar pŒ vŠg dit och dŠrifrŒn kan bli pŒfrestande fšr de sjuka." FrisšrmŠstare L. reflekterade šver vad det kan innebŠra fšr de sinnesslša att bo i en liten stad som Nora. "De stackare som vistas i frihet riskerar ju att bli om inte utsatta fšr direkt drift sŒ Œtminstone uppmŠrksammade i stšrre utstrŠckning Šn vad de skulle bli i en stšrre stad." RŒdmannen E framhšll att "Det bšr ocksŒ hŒllas i Œtanke att Hagbyskogen Šr en utomordentlig promenadplats, [...] Jag har ofta sett kvinnor och barn dŠr, men nŠr det blivit ett sŒdant vŒrdhem dŠr kan ju varken kvinnor eller barn vŒga sig dit". Fru B undrade om de sjuka verkligen fšrstŒr att uppskatta skšnheten i Nora, hon pŒpekar Šven att "HŠnsyn till barnens uppvŠxtfšrhŒllanden bšr sŠttas i frŠmsta rummet, och det fŒr vŠl anses som ofrŒnkomligt att vŒrdanstalten gšr ett beklŠmmande intryck pŒ barn som Šr lŠtt mottagliga fšr intryck av miljš och omgivning".

 

 

Husmšdrarna protesterar

 

Nora Husmodersfšrening engagerade sig i vŒrdhemsfrŒgan och antog vid sitt Œrsmšte uttalandet:

"[...] Vi kvinnor och mšdrar inom Nora Husmodersfšrening vill med denna skrivelse klart avgiva en gemensam allvarlig protest mot fšrslaget att vŒr lilla stad skall be-tungas med oket att inom dess omrŒde hysa lŠnets alla hšggradigt sinnesslša. Detta ej minst med tanke pŒ vŒra barn. Idrottsplatsen Norvalla ligger alldeles intill militŠrfšrlŠggningen, och dŠr bruka vŒra skolungdomar sŒ gott som dagligen under sommarhalvŒret hava idrottsšvningar. Fšr švrigt hyser Knutsbergsskogen Folkets Park, ocksŒ nŠra intill. Knutsbergsskogen har hittills utgjort ett kŠrt och synnerligen uppskattat omrŒde fšr skogspromenader, sŠrskilt vŠrdefullt dŒ det Šr belŠget ej lŒngt frŒn stadens centrum. Fšreningen har vid Œrsmšte [...] behandlat denna frŒga, och dŠrvid beslutat att lŠmna sin styrelse i uppdrag att till Landstinget rikta en vŠdjan att avstŒ frŒn fšrvŠrvet av ifrŒgavarande omrŒde vid Hagby. PŒ grund av vad sŒlunda framfšrts fŒr Nora Husmodersfšrening hŠrmed hemstŠlla, att Landstinget icke mŒtte fšrvŠrva omrŒdet ifrŒga."

Dagen efter togs husmšdrarnas protester upp i lŠnets samtliga tidningar.

 

 

€rendet bordlades

 

Landstingsmštet den 28/2 slutade med att Šrendet bordlades. StŠllningarna hade skŠrpts mellan motstŒndare och fšresprŒkare, mellan beslutsfattare och allmŠnhet, men sprickor hade Šven bšrjat bildas inom de politiska partierna.

Nora Tidning avslutade fšrsta ronden med ledaren: "Om norabornas rŠtt att tŠnka fritt i egen stad." "Vad ett fŒtal inom stadsfšrvaltningen fungerande personer tŠnker i frŒgan har vi ansett ha mindre betydelse Šn det faktum att huvudparten av alla stadsbor, vilket politiskt parti de Šn tillhšr, Šr absolut emot att vŒrdhemmet fšrlŠgges till Nora."

I dessa fšrsta protester yttrade sig och agerade praktiskt taget enbart privatpersoner, fšreningsaktiva och press, frŠmst Nora Tidning. Politiker och sakkunniga teg och avvaktade. De fšrefaller ovana vid att medborgarna protesterade sŒ kraftigt mot politiska fšrslag. De visste inte hur de skulle agera.

Arbetarkommunen gjorde ett uttalande som fšranledde NT att bemšta deras argument och ifrŒgasŠtta om de politiska mštena Šr mer representativa fšr vad stadens befolkning tycker Šn en protestaktion som samlat mer Šn 1600 myndiga stadsbors namnunderskrifter (i staden fanns vid denna tid ca 1800 ršstberŠttigade invŒnare). Nora Tidning antydde att protestaktionen handlade om ett slags direkt demokrati som det borde tas stšrre hŠnsyn till Šn till den indirekta, representativa demokrati som utšvades av de valda fšrsamlingarna. KommunalborgmŠstaren menade att vŒrdhemsmotstŒndarna inte var representativa, utan att endast de som tyckte som tidningen tillŒtits salufšra sina Œsikter.

 

 

Politisk strid

 

I detta lŠge inbjšd Nora stadsfullmŠktige till ett offentligt mšte.

Vid mštet gjordes uttalanden bŒde fšr och mot vŒrdhemmet. LŠnets tidningar refererade frŒn mštet. KommunalborgmŠstaren erinrade om att "inga kriminalpatienter eller andra farliga skulle vistas pŒ vŒrdhemmet. [...] VŒrdhemsklientelet skall ha genomgŒtt sŠrskola och vara arbetsfšrt." Fru B, som var emot vŒrdhemmet, ansŒg "att opinionen frŒn kvinnohŒll mŒste betecknas som ett starkt vŠgande skŠl mot anlŠggningen och att inte ens de mest skickliga psykiatriker kan fšrutsŠga en patients reaktion i vissa situationer och att noraborna erkannerligen husmšdrarna har rŠtt att sŠtta barnens vŠl och den egna trivseln fšre projektet".

Situationen var pressad i staden. SŒvŠl stadsfullmŠktiges som drŠtselkammarens ledamšter uppmanades att trŠda fram och redovisa sina Œsikter i frŒgan. En majoritet (13 ledamšter av 25) i NorafullmŠktige krŠvde i en motion ett extra mšte om T2N-affŠren. Men drŠtselkammaren avslog motionen efter en lŒngvarig šverlŠggning som resulterade i att tre av drŠtselkammarens sju ledamšter reserverade sig mot beslutet.

Dagen efter behandlades motionen av stadsfullmŠktige vid ett extra sammantrŠde. DrŠtselkammarens ordfšrande, som avstyrkt motionen dagen innan, yrkade nu pŒ bordlŠggning. Han sa: "Vi kunde t.ex. kalla pŒ experter inom sinnesslšvŒrden, som kom till Nora och ingŒende redogjorde fšr hur ett vŒrdhem kan inverka pŒ Nora. Vi kunde vidare sŠnda representanter frŒn staden till de stŠder, som har liknande anstalter, fšr att pŒ platsen efterhšra hur befolkningen ser pŒ saken." Han Œtog sig, om Šrendet bordlŠggs, att "sammankalla drŠtselkammaren och de ombud som grupperna utser fšr att gšra upp sŒdana planer fšr frŒgans vidare behandling, att behandlingen av frŒgan icke blir nŠmnvŠrt fšrdršjd".

StadsfullmŠktige beslšt att, med anledning av bordlŠggningsyttrandet, "ajournera sammantrŠdet [...] fšr att mšjliggšra enskilda šverlŠggningar". DŒ mer Šn en tredjedel av ledamšterna efter ajourneringen bifšll bordlŠggningsyrkandet, uppskšts sammantrŠdet.

 

 

BullerfrŒga

 

Kort tid dŠrefter anordnades ett informationsmšte fšr ledamšterna i stadsfullmŠktige och drŠtselkammaren. Till detta mšte kallades landstingsdirektšren, šverlŠkaren och intendenten vid Salberga sjukhus, 1:ste provinsiallŠkaren i …rebro, lŠnets hŠlsovŒrdskonsulent, m fl. BullerfrŒgan aktualiserades av de protesterande under mštet. De undrade om inte bullret frŒn Folkets Park och den gruvdrift som bedrevs nŠra det blivande vŒrdhemmet kunde stšra de presumtiva vŒrdhemsboende. StadslŠkaren i Nora, ansŒg att "bullerrisken var rŠtt stor". Referatet avslutades som fšljer: "DŠrmed hade drygt 30 inlŠgg gjorts i debatten och deltagarna i informationsmštet [...] Œtskiljdes just som klockan i Nora kyrka slog nio. Man gick dock inte hem var och en till sitt utan samlades landstingets anhŠngare fšr sig fšr att dryfta kvŠllens intryck, fšr att ha stŒndpunkterna helt klara till kvŠllens sammantrŠde med stadsfullmŠktige. Hur resonemanget gick dŒ kŠnner vi inte till, men vi tror inte att informationsmštet fšranledde nŒgon omvŠndelse i sista stund pŒ nŒgotdera hŒllet och att oddsen alltsŒ fortfarande Šr 13-12 till oppositionen".

Landstingets sjukvŒrdsstyrelse uppvaktades av Nora husmodersfšrening som gjorde en framstŠllning om "att nŒgot vŒrdhem fšr psykiskt efterblivna icke mŒtte anordnas i Nora". Styrelsen ansŒg sig dock inte ha fŒtt tillrŠckliga skŠl fšr att frŒngŒ sin šverenskommelse med fortifikationsfšrvaltningen om att kšpa T2N-anlŠggningen, utan gick vidare i sin planering fšr vŒrdhemmet.

 

 

LŠngsta šverlŠggningen nŒgonsin

 

NŠr det blev dags fšr stadsfullmŠktiges extrainsatta sammantrŠde erinrade ordfšranden om att tvŒ yttranden fšrelŒg, dels motionen som yrkade att inga ŒtgŠrder skulle vidtas som innebar inrŠttandet av ett vŒrdhem i Nora och dels drŠtselkammarens yrkande om att avslŒ denna motion. I protokollet frŒn sammantrŠdet framgŒr att det hšlls 33 anfšranden i Šrendet. Efter diskussion beslutade stadsfullmŠktige att tillstyrka motionen med ršstsiffrorna 13 ja och 12 nej. Vice ordfšranden anhšll att fŒ fšrt till protokollet "att dagens šverlŠggning i denna frŒga varat i omkring 4 timmar, och att en sŒdan lŒngvarig šverlŠggning icke torde ha hŒllits tidigare i Nora stadsfullmŠktige".

Dagen efter inkom reservanterna, d v s de som sagt ja till vŒrdhemmet, med sin skrivelse dŠr de framhšll att "motionŠrerna har ocksŒ pŒ ett uppršrande sŠtt visat sig ofšrstŒende fšr vŒr stads skyldighet att bidraga till lšsningen av en viktig social frŒga. Man sŠger, att man gŠrna unnar de efterblivna den allra bŠsta vŒrd under fšrutsŠttning att vŒrden lŠmnas pŒ annan plats Šn i Nora. Detta anser vi vara hyckleri".

Detta uttalande kom att fŒ fšljder fšr den fortsatta debatten. De av stadsfullmŠktige utsedda delegerade protesterade mot "det ovanliga sprŒkbruk" som reservanterna anvŠnde. Som en direkt fšljd av beskyllningarna om hyckleri i stadsfullmŠktiges reservationsskrivelse, avsade sig socialdemokraten Landgren, som var motstŒndare till vŒrdhemmet, samtliga sina politiska uppdrag.

 

 

Protest frŒn Amerika

 

Nora Tidning fortsatte att ta in InsŠndare som protesterade mot vŒrdhemmet. En insŠndare kom Šnda frŒn Amerika, dŠr T2N-frŒgan uppmŠrksammats av svenskamerikanen A G Carlson med rštter i Nora. Han skrev:

 

"FrŒn en norabšrdig person i FjŠrran VŠstern.

Blev hšgeligen šverraskad eller rŠttare sagt bestšrt dŒ jag i en av min syster, fru E. S., hitsŠnd Nora Tidning varseblev ett fšrslag att till Nora fšrlŠgga en anstalt fšr hšggradigt sinnesslša. Med all sympati fšr dessa samhŠllets olycksbarn tror jag sŠkert att en mera lŠmplig plats kunde utses. Att detta skulle bliva till nackdel fšr stadens anseende Šr helt naturligt. Kom just att erinra mig skaldens ord angŒende Vadstena: "O Vadstena, du vŠrldsberšmda, du fordom helga, nu till dŒrhus dšmda". Nora har ju Šven haft en storhetstid fast av ansprŒkslšsare mŒtt. Har lŠst negativa anfšranden av ett tjogtal i saken intresserade personer och instŠmmer till punkt och pricka med dessa. En sak som blivit fšrbisedd Šr Noras turistvŠrde. [...] Men skulle den ovannŠmnda anstalten bli fšrlagd till Nora och turisterna finge kŠnnedom dŠrom, bleve det antagligen ett "vŠrdshus fšrbi" vad den staden betrŠffar. Med en fšrhoppning att detta enligt min Œsikt galna fšrslag faller igenom tecknar jag A.G. Carlson. Salt Lake City, Utah, 21/3 1955."

 

 

Sabotagerisk

 

I april 1955 behandlade landstinget slutligt frŒgan om inkšp av T2N-anlŠggningen. Man beslutade enhŠlligt att slutfšra affŠren. De sista insŠndarna om T2N-frŒgan togs in i Nora Tidning och i …rebro Kuriren: "Norafabrik hotar att flytta. VŒrdhemmet anses betyda sabotagerisk. [...] Som motiv fšr den planerade flyttningen framhŒller ingenjšr Carlborg det blivande hemmet fšr psykiskt efterblivna. Fabriksledningen anser att platsen fšr vŒrdhemmet Šr den sŠmsta som kunnat uppletas i Sveriges land, sŠger han. Det blivande klientelet pŒ hemmet kan utgšra en fara fšr fabriken."

Detta blir det sista inlŠgget i debatten och det sista fšrsšket att stoppa vŒrdhemmet. Under sommaren och hšsten 1955 startade planeringen av vŒrdhemsombyggnaden och šverflyttandet av boende frŒn utdšmda privata vŒrdhem. Ett Œr senare, sommaren 1956, flyttade de fšrsta personerna in pŒ Hagbyhemmet.

I bšrjan av maj 1956 kan man lŠsa ett referat frŒn 1 maj i Nora Tidning. Personal pŒ vŒrdhemmet hade tillsammans med vŒrdhemsboende gŒtt i demonstrationstŒget och protesterat mot bristen pŒ buskar och trŠd och en i švrigt alltfšr torftig utemiljš. 35 Œr senare nŠr vŒrdhemmet ska lŠggas ner, kan noraborna inte tŠnka sig en stad utan vŒrdhem.

 

 

Protesterna mot nedlŠggningen

 

1985 kom lagen om sŠrskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstšrda med flera. En av de mer genomgripande fšrslagen var att alla vŒrdhem skulle avvecklas. FortsŠttningsvis skulle alla medborgare oavsett art och grad av funktionshinder, ha rŠtt till en egen bostad. Fšr personer med utvecklingsstšrning fšretrŠdesvis i mindre gruppboenden. En drygt hundra Œr gammal fšreteelse, vŒrdhemmet, skulle inte finnas lŠngre.

I …rebro lŠn beslutade landstingets social- och omsorgsnŠmnd i slutet av januari 1988 hur avvecklingen av Hagbyhemmet skulle gŒ till.

Men protesterna mot nedlŠggningen av vŒrdhemmet bšrjade redan innan beslutet var fattat. I Nerikes Allehanda kunde man den 19/1 1988 lŠsa fšljande "Oro att ta pŒ stšrsta allvar. Avvecklingen av de traditionella institutionerna Šr ett stort steg mot en mŠnskligare vŒrd och omsorg.[...] Men fšr en del Šr det inte lika enkelt." Artikeln tog upp den stora oro som bl a personalen pŒ vŒrdhemmet kŠnner infšr nedlŠggningen med ensamhet och utsatthet pŒ de nya orterna. Man avslutar artikeln "Men det bŠsta fŒr inte heller gšras till det godas fiende. Hagbyhemmet med sina omgivningar och lokaler bšr ha goda fšrutsŠttningar att ocksŒ i framtiden fungera som en resurs".

FrŒn slutet av januari kunde noraborna lŠsa en rad artiklar, intervjuer och insŠndare dŠr anhšriga och personal beskriver den stora oro de kŠnde infšr nedlŠggningarna. Personalen ifrŒgasatte om kommunerna fšrstod vilket ansvar de nu kom att ta pŒ sig och frŒgade om det i framtiden skulle finnas personal och hur de utvecklingsstšrda skulle komma att bli bemštta av invŒnarna i de nya kommunerna, "€r man i samhŠllet beredd att fŒ en granne som skriker bŒde dagar och nŠtter sŒ det hšrs vida omkring, klŠr av sig naken med mera? Vi har redan upplevt hur utvecklingsstšrda blivit avplockade sina pengar och trakasserade pŒ annat sŠtt".

€ven fšrŠldrar framhšll hur vŠl det fungerar pŒ Hagbyhemmet, vilken fin insats personalen gjorde dagligen fšr de boende och vilken positiv miljš Nora var. Ett fšrŠldrapar berŠttade hur positivt deras dotters utvecklats sedan hon kom till Hagbyhemmet.

En konflikt uppstod mellan de fšrŠldrar som var aktiva i FUB och som verkat fšr vŒrdhemsnedlŠggningen och de som hade sina barn pŒ vŒrdhemmet och som var emot nedlŠggningen. "Det blir [nu] en stŠndig oro" fšrklarade fšrŠldrarna.

Den 19 februari 1988 kunde man lŠsa i NA:s ledare "Det finns ocksŒ en oro hos personalen infšr vad som nu skall hŠnda.[...] i detta fall sŒ tror vi att personalens och patienternas šnskemŒl sammanfaller.[...] Det finns inte heller nŒgon anledning at ta bort verksamheter som fungerar bra."

 

 

Det fungerade ju sΠbra

 

InsŠndare fortsatte att komma in dŠr norabor, personal och anhšriga ifrŒgasatte det kloka i att avveckla Hagbyhemmet. Man hade i och fšr sig inget emot att andra vŒrdhem avvecklades eller nŒgot emot gruppbostŠder i sig, men pŒ Hagbyhemmet och i Nora fungerade det sŒ bra, en fungerande gemenskap skulle slŒs sšnder och den fina mŠnnisko-syn som genomsyrade norabornas fšrhŒllande till de utvecklingsstšrda fanns kanske inte pŒ andra orter.

I Nerikes Allehanda framtrŠdde Šven de som var fšr en nedlŠggning av vŒrdhemmet. En fšrŠlder menade att hade det varit idag skulle han aldrig valt att placera sin dotter pŒ vŒrdhem. Debatten gick vidare och motstŒndarna mot nedlŠggningen fšreslog att de som kunde uppfattas som stšrande och de mycket gamla skulle fŒ vara kvar pŒ vŒrdhemmet.

Personalen ifrŒgasatte vilka mšjligheter det skulle komma att finnas fšr de utvecklingsstšrda att fŒ stimulans och sysselsŠttning med den lilla personalstyrka som kunde finnas pŒ en gruppbostad. Man ifrŒgasatte om politiker och FUB:are verkligen fšrstod vad det handlade om. InsŠndare och protestlistor frŒn "vanliga" medborgare bšrjade ocksŒ dyka upp. Det var OK att vŒrdhemmet lŠggs ned, sade dessa, men gruppbostŠderna behšvde vŠl inte placeras just dŠr jag bor.

PŒ de dryga trettio Œr som fšrflutit sedan T2N-affŠren hade perspektivet skiftat fšr noraborna. Nu sŒg man Nora som den trygga, fšrstŒende platsen som pŒ alla sŠtt kunde ta hŠnsyn till de sŠrskilda behov som de utvecklingsstšrda hade. …vriga kommuner beskrevs nŠstan exakt sŒ som Nora beskrevs pŒ 1950-talet.

Det gemensamma fšr protesterna 1955 och 1988 kan beskrivas som en misstro mot beslutsfattare och experter och deras underkŠnnande av "vanliga" mŠnniskors stŒndpunkter. FšrstŒr de faktiskt vad de har fattat beslut om? FšrstŒr de konsekvenserna av sina beslut? Varfšr har ingen frŒgat dem som verkligen vet, de anhšriga, personalen och invŒnarna pŒ de aktuella orterna?

Men det kan ocksŒ ses som en konflikt mellan de som av ideologiska skŠl, t ex handikappolitiska, ligger ett steg fšre den verklighet som Šr fšr handen och de som lever i nuet. De som vill fšrŠndring och de som ser riskerna med fšrŠndringarna. Utan de fšrra skulle framŒtskridande inte vara mšjligt utan de senare skulle orealistiska reformer kunna Šga rum. Ett samspel och ett samtal mellan dessa grupper Šr nšdvŠndigt, som jag ser det, fšr en bra och framsynt utveckling av insatserna fšr personer med funktionshinder.

 

LŠs Kerstin FŠrms doktorsavhandling!

 

Den hŠr artikeln finns i utfšrligare  version i Kerstin FŠrms doktorsavhandling "Socialt problem" eller "Som andra och i gemenskap med andra" - fšrestŠllningar om mŠnniskor med utvecklingsstšrning. 1999. 400 sidor. Tema Kommunikation. Linkšpings universitet. 581 83 Linkšping.

Tel 013-28 21 94, Pris 219 kr inkl. moms o porto.