Artikel frŒn Intra 4/2000.
S l a g s t a
En epok i svensk undervisnings-
och omsorgshistoria
Av Anders Gustavsson, professor i pedagogik,
sŠrskilt socialpedagogik och handikappforskning
I ett fattigt missbrukarhem pŒ Luntmakargatan i Stockholm fšddes Johan Holm 1868. Han hade nedsatt hšrsel och dŒligt tal och togs dŠrfšr inte emot i folkskolan. Fru Aplanius, som Johan kommit att lŠra kŠnna, vŠnde sig till fšrestŒndarinnan fšr vad vi idag skulle kalla en "sŠrskola" och bad att Johan skulle fŒ gŒ dŠr. Och det fick han. Han var dŒ elva Œr gammal.
Skolan hade startas nio Œr tidigare, dvs. 1870, av Fšreningen fšr sinnesslša barns vŒrd. Fšreningens syfte var att "inom fŠderneslandet verka fšr sinnesslša barns uppfostran" och att "sprida kŠnnedom om de sinnesslša barnens behof af vŒrd och om mšjligheten af deras intellektuella, moraliska och fysiska fostran". Det blev den fšrsta svenska sŠrskolan i sitt slag. r 1910 flyttades den frŒn Nortullsgatantill Slagsta sŠteri i Botkyrka, sšder om Stockholm.
HŒkan Brockstedt, som sjŠlv Šr utbildad vid det seminarium som drevs i anslutning till skolan i Slagsta, beskriver Johan Holms šde i en nyutkommen doktorsavhandling. Johan Holm kan kanske inte ses som riktigt representativ fšr alla slagstaelever. Brockstedt skriver att hans intellektuella kapacitet tycks ha legat klart šver sŠrskolenivŒn, men hans historia sŠger nog ŠndŒ en del om pŒ vilka grunder man kunde komma till skolan fšr sinnesslša barn och om hur den fungerade.
Johan Holm blev redan frŒn bšrjan internatelev, vilket Brockstedt tolkar som ett uttryck fšr att hans hemfšrhŒllanden ansŒgs vara bristfŠlliga. Efter nio Œrs skolgŒng anstŠlldes Johan pŒ skolan som snickare. Han fick en egen liten lŠgenhet i skolbyggnaden intill maskinistens. Vid sin dšd 1954 bodde han fortfarande kvar pŒ Slagsta och hade dŒ varit knuten till institutionen i 75 Œr.
Johan Holms speciella kompetens som snickare vŠckte uppmŠrksamhet. I en rapport som Fšreningen fšr sinnesslša barns vŒrd skrev efter 25 Œrs verksamhet omnŠmns han: "Johan Holm, Šr en skicklig trŠsnidare, hvars arbeten vŠckt berŠttigad uppmŠrksamhet, fšr att ej sŠga beundran, och han utfšr fortfarande de bestŠllningar pŒ dyrbara arbeten i trŠskulptur, som ingŒ till skolan. - Fšr boklig undervisning har han ej haft den ringaste mottaglighet, ehuru han gjort aktningsvŠrda fšrsšk att tillgodogšra sig den, men som trŠsnidare intager han dŠremot en framstŒende plats".
Slagstapedagogiken, det vill sŠga den speciella undervisningsmetodik som utvecklades pŒ skolan och vars kŠrna Šr en individualiserad undervisning baserad pŒ barnens speciella fšrutsŠttningar och personliga resurser. Grundaren, friherrinnan Thorborg Rappe, skrev i boken NŒgra rŒd och anvisningar vid sinnesslša barns (idioters) vŒrd uppfostran och undervisning om vikten av en ingŒende kŠnnedom om varje enskilt barn: "Endast genom noggrant studium av varje enskilt barns lynne och karaktŠr kunna fšrŠldrar och lŠrare finna rŠtta sŠttet att behandla dem".
I Brockstedts bok fŒr vi lŠra kŠnna mŠnniskorna bakom Fšreningen fšr sinnesslša barns vŒrd och den fšrsta skolan fšr sinnesslša barn i Stockholm genom dess olika fšrestŒndare. Brockstedt skriver att idŽerna i slagstapedagogiken kan ses som fšregŒngare till sŠrskolans mŒl att ge eleverna praktiska fŠrdigheter och till ADL-trŠningen. I avhandlingen finns ett kritiskt perspektiv. Man kan till exempel se att skollivet pŒ Slagsta hade mŒnga drag av en total institution och disciplinering. Hyfs, goda seder och att lŠra sig lyda ansŒgs alltid som det viktigaste i uppfostran. Denna moderna disciplinering undviker att styra mŠnniskor med kroppsstraff och yttre tvŒng. IstŠllet utnyttjar den en mera subtil pedagogisk-psykologisk pŒverkan. €ven Thorborg Rappe tog avstŒnd frŒn bestraffningar. Hon skriver: "Fšr stor strŠnghet Šr ofta farlig, alltid onyttig, och kroppslig bestraffning bšr endast undantagsvis anvŠndas. - FrŠmst Šr lydnadskŠnslan nšdvŠndig att frammana. Den kan nŠstan gšras till barnets andra natur om det i tid vŠnjes dŠrvid." Vad man strŠvade efter var sŒledes att, hos barnen sjŠlva, utveckla en egen inre kŠnsla fšr att lyda.
Brockstedts bok illustrerar att Slagsta i vissa avseenden var en total institution med litet utrymme fšr elevernas personliga liv. De kollektiva rutinerna i skolan och pŒ internatet var starkt inrutade. Barnen steg upp klockan sju, utom pŒ sšndagarna dŒ de fick sova en halvtimme lŠngre. De som ville, kunde gŒ till sŠngs redan efter kvŠllsmŒlet 18.30. Men man kunde ocksŒ stanna uppe till 20.00 dŒ alla skulle vara i sŠng. Nattvakten lŠt dock ofta de Šldre eleverna stanna uppe lŠngre.
Skol- och internatmiljšerna prŠglades av torftighet. NŠr barnen pŒ grund av dŒligt vŠder inte kunde vara ute fick de vara i pappslšjden och i lekrummet. DŠr fanns inte mycket att gšra utšver att lŠgga pussell.
SŒ sent som pŒ 40-talet fanns det fortfarande endast en radioapparat som stod i pappslšjdslokalen, men inte ens om man fick in ett program pŒ den hŒrt slitna apparaten var det nŒgon som kunde hšra den pŒ grund av den hšga ljudnivŒn frŒn de andra barnen. Barnen hade en mycket enformig tillvaro, sammanfattar Brockstedt. €ven i andra avseenden var institutionsmiljšn tydlig. Barnen hade ingen egen vrŒ dit de kunde dra sig tillbaka. Hygienutrymmen var otillrŠckliga. Inte ens nŠr man gick pŒ toaletten var man skyddad frŒn omgivningens blickar. Lekrummet var mycket pŒvert mšblerat. Jag har inget minne av att barnen "lekte" i lekrummet, de bara "var" dŠr, skriver Brockstedt.
Slagsta skola och seminarium utgšr en viktig och inflytelserik epok i svensk undervisnings- och omsorgshistoria. FrŒn 1879 fram till i slutet av 1940-talet stod denna verksamhet fšr all utbildning av lŠrare fšr sinnesslša barn. Genom att man hŠmtade mycket inspiration, exempelvis frŒn Frankrike, Belgien och USA, har slagstapedagogiken kommit att fungera som nŒgot av en lŠnk mellan dessa idŽer och dagens specialpedagogik och sŠrskoleundervisning. Under 50- och 60-talen kom lŠrarutbildningen vid Slagsta att successivt ersŠttas av statligt organiserad utbildning och 1973 avvecklades den helt. Detta var ett uttryck fšr en š ny tid med nya idŽer och former fšr undervisning och omsorg. Kanske skiljer sig ocksŒ den grupp som vi idag kallar mŠnniskor med utvecklingsstšrning ganska mycket frŒn dem som kallades sinnesslša och som gick pŒ Slagsta. Brockstedt nŠmner att bara ca 4 av 100 slagstaelever hade motoriska funktionsnedsŠttningar pŒ hans tid. Som framgŒtt ovan, tycks bristfŠlliga hemfšrhŒllanden och uppvŠxtvillkor ha varit en viktig grund fšr att man kom att fŒ sin undervisning pŒ skolan fšr sinnesslša barn.
Brockstedts dokumentation av Slagsta skola och seminarium och dess fšregŒngare ett unikt bidrag till vŒr historia. Den Šr en viktig utgŒngspunkt fšr att vi ska fšrstŒ dagens livsvillkor och samhŠllsroller fšr mŠnniskor med nedsatt begŒvning. Ett mycket intressant inslag i slagstapedagogikens historia utgšrs av att skolans lŠkare hade ett avgšrande inflytande vid infšrandet av intelligenstester i vŒrt land. Alfhild Tamm, skollŠkare och lŠrare vid Slagsta seminarium 1913-1928, introducerade BinŽt-Simmons metod och Alice Hellstršm, som eftertrŠdde henne och verkade fram till 1951, gjorde arbetet med att standardisera Terman-Merrills intelligenstest fšr svenska fšrhŒllanden. Att nŠrmare utforska vad dessa test betydde och hur de pŒverkat vŒr tids aktuella frŒgor kring vilka elever som kommer till sŠrskolan vore en viktig vidareutveckling av Brockstedts projekt.
Att lŠsa:
HŒkan Brockstedt. Slagsta skola och seminarium och dess fšregŒngare. Skolan fšr sinnesslša barn i Stockholm. Ideologi och praktik i undervisning av barn med utvecklingsstšrning 1870 - 1950. Doktorsavhandling vid Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet. 232 sidor. Boken kan bestŠllas frŒn HŒkan Brockstedt. Pl. 1096, 310 61 €tran. Pris 100 kr + porto.
En annan nyutkommen bok om
Slagsta:
Fyra seminarister pŒ Slagsta utexaminerade 1945-1956 har skrivit samman sina minnen. Det blir inte bara en utfšrlig och vŠrdefull redovisning av varje undervisningsfack utan Šven om det sociala livet pŒ Slagsta - som seminarist bodde man ju dŠr i tvŒ Œr! Tyngdpunkten ligger pŒ 1930-1940-talet, men historiken belyses och boken fšr fram till 1990-talet. Trevliga inpass med dikter, brev, utdrag ur gamla skrifter m.m. fšrstŠrker det personliga i boken.
Att lŠsa:
I. Lundborg, B. Milton, E. Palm, I. ThalŽn. Slagsta seminarium - ett stycke utbildningshistoria. Fšre detta seminarister minns och berŠttar. 2000, 133 sidor. Kan bestŠllas frŒn Ingrid ThalŽn,
PŠr-Antons gata 98, 426 79 VŠstra Fršlunda.
Pris 150 kr + porto.