Artikel frŒn Intra 4/2000.

 

 

 

Vissa begrepp behšver Œtereršvras. "Den lilla gruppens princip" Šr ett sŒdant begrepp som inte pŒ ett naturligt sŠtt inlemmats i det ordinarie stšdet till personer med utvecklingsstšrning. Det rŠcker med att pŒpeka att det idag snarare Šr regel Šn undantag att gruppstorleken i en gruppbostad ligger pŒ sex boende eller dŠršver. Vi har dŠrfšr valt att trycka en redigerad och moderniserad version av Peter BrusŽns  "Varfšr skall utvecklingsstšrda bo i liten grupp?" frŒn 1991. Den Šr aktuellare Šn nŒgonsin idag!

 

Den lilla gruppens princip vŠxte fram pŒ 60-talet som en viktig princip fšr hur omsorgerna

borde organiseras. UtgŒngspunkten var de stora vŒrdavdelningarna pŒ specialsjukhusen och vŒrdhemmen. NŠr man nu byggde om eller byggde nytt sŒ borde avdelningarna inte vara stšrre Šn att de som bodde dŠr kunde lŠra kŠnna varandra och varandras vanor. Av nŒgon anledning blev det i regel Œtta platser frŒn att tidigare ha varit upp emot 20. Men erfarenheten visade snart att Šven det var fšr mŒnga. Med stšd av sociologisk forskning och relationspsykologi formulerade dŒ Karl Grunewald pŒ Medicinalstyrelsen den lilla gruppens princip.

 

 

 

 

Den lilla gruppens princip

 

 

Av Peter BrusŽn, direktšr pŒ Socialstyrelsen

 

 

 

 

Varfšr ska personer med utvecklingsstšrning bo i liten grupp?

 

Fšr personer med utvecklingsstšrning, som fšrr togs om hand av samhŠllet, fanns enbart institutioner dŠr de vistades pŒ stora avdelningar med kanske 20-30 personer. Under 60-talet formulerades normaliseringsprincipen som medfšrde en radikalt fšrŠndrad syn pŒ institutionernas roll fšr den utvecklingsstšrdes liv och utveckling. Institutionerna skulle organiseras sŒ att de utvecklingsstšrda kunde leva ett sŒ normalt liv som mšjligt, vilket bland annat innebar att de skulle fŒ leva i smŒ familjeliknande grupper. SmŒ grupper definierades dŒ som ca 6-10 personer. Resultat, som en tydlig utveckling av psykiska och sociala funktioner hos individerna, lŠt inte vŠnta pŒ sig. Dessutom utvecklades personalens roll och arbetssŠtt mot ett stšrre ansvarstagande och dŠrmed stšrre tillfredsstŠllelse i arbetet.

 

Efter hand vŠxte kraven pŒ Šnnu mindre grupper allteftersom erfarenheterna gav nya kunskaper om hur stor betydelse personliga relationer har fšr den utvecklingsstšrdes vŠlbefinnande och mšjligheter till utveckling. Fšr varje minskning av gruppstorleken upptŠcktes nya sidor hos de utvecklingsstšrda. Individer som tidigare betecknats som deprimerade blev tillgŠngliga och aktiva nŠr vŠrlden omkring blev mer begriplig och trygg tack vare fŠrre personer. Det visade sig t ex att det Šven bland utvecklingsstšrda fšrekommer mobbning, vilket ej varit synligt fšr personal med ansvar fšr en stšrre grupp. I slutet av 1970-talet planerades boendegrupper fšr framfšrallt svŒrt utvecklingsstšrda till fyra utifrŒn de erfarenheter man gjort som en fšljd av att specialsjukhusen avvecklades.

 

Under flera Œr har en diskussion fšrts varfšr det Šr sŒ bra fšr utvecklingsstšrda att fŒ bo i en mindre grupp. Fšr vuxna som inte bor sjŠlvstŠndigt i egen lŠgenhet med eventuellt stšd frŒn hemtjŠnsten har diskussionen i sak handlat om storleken pŒ gruppen i gruppbostad. Det Šr gruppbostadens krav pŒ nŠrhet i gemensamhetsutrymme och personalstšd som gett storleken pŒ gruppen betydelse.

Fšr elevhem fšr barn, eller gruppbostad fšr vuxna, Šr en mindre grupp att fšredra. Argumenten varierar dock beroende pŒ Œlder dŠr det fšr den vuxne Šr mest centralt att det Šr frŒga om ett livslŒngt boende.

 

Det enda undantaget frŒn behovet av den mindre gruppen Šr egentligen gruppen lindrigt utvecklingsstšrda ungdomar. Gruppen kan i det fallet vara nšdvŠndig fšr att fŒ relationer och kontakter. Utšver sociala och omvŒrdnadsskŠl skall elevhemmet fšrbereda och trŠna fšr ett mer sjŠlvstŠndigt boende i egen lŠgenhet eller gruppbostad.

 

BŒde forskning och bepršvad erfarenhet visar hur viktigt det Šr att gruppen Šr liten. Erfarenheterna har ocksŒ visat att fšr utvecklingsstšrda med psykiska besvŠr blir den mindre gruppen en nšdvŠndighet dŠrfšr att situationer dŠr konflikter mellan utvecklingsstšrda kan uppstŒ minskar vid minskande gruppstorlek.

 

Det vŠsentligaste vid en liten gruppstorlek Šr att antalet mšjliga vardagskontakter minskar. Ett flertal undersškningar har visat hur stort antal personer en utvecklingsstšrd kan vara tvungen att lŠra sig kŠnna igen och fšrsška etablera en relation med.

 

Det teoretiska antalet relationer škar ocksŒ snabbt vid škande gruppstorlek.

 

         Gruppstorlek                    Antal alternativa

                                               relationer inom gruppen

 

                      2                                               1

                      3                                               6

                      4                                              25

                      5                                              90

                      6                                             301

                      7                                             966

                      8                                          2 059

 

Av detta kan man dra slutsatsen att man endast kan tala om en liten grupp om antalet Šr tre eller fyra. Redan vid fem som bor tillsammans blir antalet alternativa relationer sŒ stort att det blir svŒrt eller omšjligt att skapa en meningsfull och fšrutsŠgbar gemenskap.

Det Šr ju inte bara antalet utvecklingsstšrda personer som Šr viktiga i sammanhanget, utan Šven antalet personal. …kar antalet utvecklingsstšrda som bor ihop škar Šven antalet personal.

NŠr antalet relationer blir fšr stort fŒr det mŒnga viktiga konsekvenser. Individuella problem uppmŠrksammas sŠmre och kontakten mellan personer blir alltmer anonym. NŠr personalgruppen blir stor fŒr det ocksŒ konsekvenser fšr innehŒllet i arbetet.

 

 

En positiv kŠnslomŠssig utveckling blir mšjlig i en liten grupp

 

Framfšr allt personer med svŒra handikapp befinner sig ofta pŒ en tidig utvecklingsnivŒ. Behovet av familjeliknande omgivning med en stor nŠrhet, kontinuitet, tillit m m blir nšdvŠndig fšr en positiv personlighetsutveckling. Ju fler som bor tillsammans ju oftare uppstŒr separationer. En entydig forskning visar att man skall minska antalet, eftersom de fŒr allvarliga negativa effekter pŒ personers kŠnslomŠssiga utveckling.

 

Hur viktigt det Šr att utvecklas i samspel med ett fŒtal nŠra personer visas Šven hos den psykodynamiskt inriktade forskningen samt i forskning kring kŠnslomŠssiga bindningar.

Sammanfattningsvis visar forskning att en kŠnslomŠssig och kognitiv utveckling starkt fšrsvŒras om det inte finns ett fŒtal personer som man šver en lŠngre tid kan relatera djupare till.

 

 

BegŒvningshandikappet stŠller krav pŒ struktur och kontinuitet

 

BegŒvningshandikappet innebŠr svŒrigheter att tolka och ordna mŒnga intryck. Omgivningen och boendemiljšn mŒste dŠrfšr pŒ olika sŠtt vara lŠttbegriplig och underlŠtta fšr den enskilde att kunna kommunicera. En viktig aspekt Šr att det inte Šr fšr mŒnga deltidsanstŠllda i personalgruppen och att samma personal Œterkommer kontinuerligt.

 

 

Kommunikation underlŠttas i den mindre gruppen

 

Studier visar hur personalens kommunikation med begŒvningshandikappade i en stšrre grupp ofta fŒr en kontrollerande och instruerande innebšrd, medan kommunikationen i en mindre grupp blir mer diskuterande och behovsstyrd. I en liten grupp blir individens behov mer synliga och lŠttŒtgŠrdade, vilket pŒverkar bŒde arbetsinnehŒllet och arbetstillfredsstŠllelsen fšr personalen. Personen fŒr stšrre uppmŠrksamhet och "bra" beteenden syns tydligare. Inaktivitet minskar i en liten grupp och kommunikationen škar.

 

 

Den enskildes inflytande utvecklas i en mindre grupp

 

Personernas behov blir tydliga och personalen fŒr škad mšjlighet att tillfredsstŠlla behoven pŒ ett mer personligt plan i en liten grupp Šn vad som Šr mšjligt i en stor grupp. Detta Šr speciellt viktigt fšr de utvecklingsstšrda som har svŒrt att kommunicera. I mindre grupper tas initiativ till olika aktiviteter oftare av gruppmedlemmarna. I den stora gruppen tas beslut av personalen och den enskilde pacificeras.

 

Den enskildes sjŠlvbestŠmmande Šr en av de viktigaste delarna i ett gott liv. Erfarenheterna har tydligt visat hur outvecklat den enskildes inflytande ofta Šr och hur mycket som ŒterstŒr att utveckla inom detta omrŒde. En liten grupp Šr dock grundfšrutsŠttning fšr att en sŒdan utveckling ska kunna ske.

 

 

Socialt samspel i liten grupp

 

Den mindre gruppen ersŠtter den familj som de flesta utvecklingsstšrda ej kan bilda. InŒt tillfredsstŠller den lilla gruppen starka psykologiska behov. UtŒt behšver de flesta istŠllet ett brett socialt nŠtverk fšr att fŒ kamrater, en bra fritid och social gemenskap, d v s att tillfredsstŠlla sociala behov. Kommunikationen fŒr en klarare social funktion i mindre grupper, vilket Šr viktigt fšr individen. Vid mindre grupper škar bŒde den sociala fšrmŒgan och kommunikativa fŠrdigheten, vilket leder till fler och bŠttre sociala kontakter.

 

 

SamhŠllsdeltagande underlŠttas av mindre grupp

 

Om man bor och vistas i samhŠllet tillsammans med flera med samma handikapp finns uppenbara risker fšr etikettering. Man blir utpekad som en homogen grupp och ej som personer. Attitydargumentet innebŠr att andra upplever personen som avvikande. Personen sjŠlv kan ocksŒ uppleva sig som avvikande om han eller hon bor med mŒnga med samma funktionshinder.

 

 

NŠrstŒendes relation och kontakt med bostaden pŒverkas

 

OcksŒ de nŠrstŒendes relation pŒverkas av gruppens storlek. Kontakterna med anhšriga škar dŒ gruppen minskar. Det innebŠr en pŒfrestning fšr nŠrstŒende om det Šr fšr mŒnga utvecklingsstšrda i gruppen. OcksŒ samarbetet med personal blir lidande. PersonalomsŠttningen Šr hšgre i stšrre grupper. Att ofta mšta ny personal har hŠmmat mŒnga anhšriga.

 

 

Institutionella rutiner fšrhindras i liten grupp

 

Ju fler det Šr i en grupp, ju fler personal behšvs. Det leder till att kollektiva rutiner snabbt utvecklas. Det kan handla om informationsproblem, som att sŠtta upp fotografier och namn pŒ personal, fšr att de som bor dŠr skall kunna kŠnna igen alla. Gemensamhetsutrymmet som hšr till de enskilda personernas lŠgenheter blir lŠtt en plats ocksŒ fšr personalen, eftersom personalutrymmet ofta inte rŠcker till. Kollektiva aktiviteter utvecklas fšr att fšrenkla rutinerna runt t ex matlagning och fritid. Arbetet mŒste med nšdvŠndighet organiseras mer formellt ju stšrre gruppen Šr.

Forskning har visat hur inflytandet fšr den enskilde direkt pŒverkas av vilket inflytande personalen har. I en mindre grupp fŒr ofta personal ett stšrre sjŠlvbestŠmmande, vilket fŒr stor positiv inverkan pŒ den enskilde utvecklingsstšrdes mšjlighet att pŒverka sin egen vardag och personliga miljš.

 

 

Stora grupper Šr egentligen ett organisationsbehov

 

Ibland motiveras stšrre grupper av att rationalitets-vinster finns att fŒ genom samordning av fortbildning, schematurer osv. Men absolut nšdvŠndiga schematekniska behov av samordning borde kunna lšsas med en samordning mellan enheter som ligger nŠra varandra.

I mŒnga gruppbostŠder eller elevhem dŠr personer med omfattande behov bor, blir personaltŠtheten sŒ pass hšg i varje enhet att behovet av gruppgemenskap mycket vŠl tillfredsstŠlls.

NŠr det uppstŒr motsŠttningar mellan den enskildes behov och organisatoriska fšrŠndringar mŒste den enskildes behov vŠga tyngst.

 

 

Kompetensutveckling och gruppstorlek

 

Det Šr en vanlig erfarenhet att personalkonferenser och liknande blir mycket tidsšdande och svŒradministrerade nŠr personalgruppen Šr fšr stor. Informationsspridningen i gruppen blir ocksŒ svŒrare och mer ohanterlig.

Kompetensutveckling skulle vara ett skŠl att fšra samman personer med liknande behov i stšrre grupper. Men istŠllet borde en samordning av fortbildningsinsatser med gemensamma studiedagar och liknande i de flesta fall vara mšjlig.

€ven handledningsinsatser Šr beroende av en begrŠnsad personalgrupp om den ska ge effekt. Vid stora personalgrupper blir handledning svŒr att genomfšra pŒ ett bra sŠtt.

 

 

PersonalomsŠttningen minskar med gruppstorleken

 

Erfarenheter och forskning visar att personalomsŠttningen ofta Šr mindre vid mindre enheter Šn vid enheter med stšrre grupper. En anledning Šr att vid en mindre gruppstorlek underlŠttas arbetet genom att konkreta och tydliga mŒl kan sŠttas upp fšr varje person och sedan fšljas upp. Arbetet blir dŒ mer meningsfullt. Demokrati och personalinflytande škar med mindre personalgrupper.

 

 

Personalens agerande fšrŠndras vid mindre grupp

 

Personal blir mer aktiva nŠr de sjŠlva kan pŒverka situationen och ser ett syfte med arbetet. Forskning har visat att interaktionsmšnstret fšrŠndras med gruppstorlek sŒ till vida att med stšrre grupper minskar aktiviteter riktade till den enskilde och aktiviteter mellan personalen škar. Personalens arbete och den enskildes vardag styrs i hšgre omfattning av regler i den stšrre gruppen. I den mindre gruppen finns dŠremot  utrymme fšr diskussioner och spontanitet. Kontakten mellan personerna blir i en stšrre grupp lŠtt formell och auktoritŠr, medan den mindre gruppen ger fšrutsŠttning fšr en kamratlig och familjŠr atmosfŠr.

 

 

Vad Šr en "liten grupp"?

 

En liten grupp Šr den med tre personer och Šven den med fyra. Sex personer Šr definitivt en stor grupp.

Antalet alternativa relationer i en grupp pŒ tre personer (A, B, C) Šr sex:

AÐB

AÐC

BÐC

AÐBC

BÐAC

CÐAB