Kommunförbundet vill avveckla LSS

Handikapplagen, LSS, garanterar personer med svåra funktionshinder ett visst minimistöd. Får man inte detta stöd kan man gå till domstol och klaga. Om domstolen finner att den funktionshindrade har rätt till sitt begärda stöd ska man ha detta.

En enig riksdag har antagit LSS. Det är rimligt, sa man, att svårt funktionshindrade har en stark rättslig ställning i samhället. Och att lagen garanterar en hög nivå på stödet till dessa personer oavsett var i landet de bor.

Ända sedan stödet till funktionshindrade började ta form för hundra år sedan, har det funnits röster som menat att detta stöd kostar för mycket och att staten inte ska lägga sig i hur lokala myndigheter tar hand om sina medborgare. Sedan den senaste handikappreformen har dessa krafter argumenterat så här:

1. Staten har vältrat över stora kostnader på de ekonomiskt hårt ansträngda kommunerna.

Det är fel. Genom skatteväxlingen (då kommunerna ökade sin skattesats samtidigt som landstingen minskade sin), genom direkta bidrag och genom att staten tagit på sig merparten av kostnaderna för personlig assistans (som bl a innebär minskade kostnader för hemtjänst och personalstöd för kommunerna), har kommunerna i verkligheten blivit väl kompenserade för handikappreformen.

2. Rättighetslagstiftningen innebär ett intrång i det kommunala självstyret och hindrar därmed kommunernas lokaldemokratiska handlingsutrymme.

Det är riktigt! För det är just det som är vitsen med LSS - att kommunerna, när de planerar sin verksamhet, ska prioritera de svårast funktionshindrades behov.

3. Resurserna mellan olika hjälpbehövande grupper blir ojämlikt fördelade.

Även det är i sak riktigt. LSS innebär att personer med svåra och livslånga funktionshinder får rätt till ett stöd som går utöver det som andra grupper har. Lagen syftar till full delaktighet och jämlikhet för funktionshindrade. För det krävs extra resurser.

Ett fåtal kommuner och landsting har motsatt sig lagen genom att strunta i de domstolsbeslut som gått dem emot. Men efterhand har detta blivit ohållbart. Politikerna kan inte begära laglydighet av medborgarna samtidigt som man själv begår lagbrott. Återstår då för dem att försöka ändra på lagen.

Kommunförbundets skrift "En samlad lag för vård och omsorg" är ett sådant försök.

Man säger givetvis inte öppet att handikappomsorgen kostar för mycket. Man säger "En rättighetsbaserad lagstiftning medger inte ett tillräckligt lokalt handlingsutrymme för att kunna påverka kostnadsutvecklingen".

Man säger givetvis inte heller öppet att man vill minska funktionshindrades rättigheter. Istället skriver man att LSS "brister i fråga om helhetssyn och flexibilitet".

Den samlade lag om vård och omsorg som man föreslår ska vara en "skyldighetsbaserad lag". Ett beslut ska kunna laglighetsprövas i domstol. Dessutom ska patientnämnderna utsträcka sin verksamhet till att omfatta också detta område.

Det låter ju bra. Ända tills man förstår att det är kommunen själv, som genom "kommunala riktlinjer" ska definiera sina skyldigheter gentemot funktionshindrade och att laglighetsprövningen bara handlar om beslutet varit formellt riktigt. Och att patientnämndernas verksamhet är till intet förpliktigande.

Man säger givetvis inte att man tycker att funktionshindrade har det för bra i jämförelse med andra som är i behov av samhällets stöd. Man säger sig vilja "bidra till en mer jämlik ställning mellan såväl olika grupper av funktionshindrade som mellan funktionshindrade och andra behövande grupper".

Jo, jämlikhet är ju bra. Men det var inte den typen av jämlikhet som var målet med stödet till funktionshindrade. Så här uttalade sig riksdagen redan 1982: "Handikappades rätt till levnadsförhållanden, som är likvärdiga andra människors, får inte påverkas av svängningar i samhällsekonomin. Åtgärder för att skapa delaktighet och gemenskap måste vidtas även om samhällets ekonomi är ansträngd" (SOU 1982:46, sid 119).

Skriften "En samlad lag om vård och omsorg" är i grunden en falsk och omoralisk skrift. Falsk, därför att den gång på gång motiverar sina förslag med andra motiv än de verkliga. Omoralisk därför att den bryter mot den mödosamt uppbyggda solidariska samhällssyn som ligger till grund för rättighetslagen LSS.

Karl Grunewald och Hans Hallerfors

Svenska Kommunförbundet, En samlad lag om vård och omsorg? 168 sidor, 1999. Kommentus förlag AB. Pris 150 kr + moms och frakt.

Tel: 08-709 59 90, fax: 08-709 59 80