Artikel i Intra 1/2004.
Tre artiklar om tillsynen.
Lnsstyrelserna skall bde uppmuntra och hota
kommunerna. Det stller stora krav p konsulenterna.
Det r inte ltt att vara beslutsfattare och kompis p samma gng. Handlggarna p lnsstyrelserna har tvingats in i en svr situation - de ska bde skriva fram tunga sanktionsavgifter och samverka med kommunerna. Det hade kanske kunnat verbryggas, srskilt som bter trots allt r relativt sllsynt, om det inte hade varit fr att man s ofta har olika grundsyn - kommunen och lnsstyrelsen - p det berttigade med LSS som en rttighetslag.
Lnsstyrelsens tjnstemn r skyldiga att solidarisera sig med syftet med LSS - denna grupp medborgares behov skall prioriteras framfr andras behov - medan chefstjnstemn och frtroendevalda i kommunerna uppenbart har en ambivalent hllning till detta. Denna blev tydlig nr mnga landsting och kommuner helt enkelt struntade i domstolarnas beslut. Och den frstrktes av Kommunfrbundet som - istllet fr att stdja kommunerna i hur de ska kunna verkstlla LSS - vlte bordet ver nda och krvde att staten ska verta hela kostnaden.
De flesta kommuner visar nu ett ptagligt ointresse fr LSS. Se bara p hur kompetensen har sjunkit hos personalen p alla niver och hur dlig man r p att samarbeta med andra samhllsorgan och myndigheter i sin planering. Och hur mnga kommuner har - som det freskrivs i 15 € i LSS - fortlpande fljt upp vilka som omfattas av lagen och vilka behov av std och service som dom har? Hur mnga har informerat allmnheten - och de enskilda ocks fr den delen - om ml och medel fr verksamheten enligt LSS?
Dessa uppgifter om inventering och information lmpar sig fr vrigt utmrkt att "lgga ut" p handikapporganisationerna. En del har gjort det, de flesta "orkar inte med" varken det ena eller andra.
Denna tskillnad mellan riksdag och frtroendevalda p lokalniv om hur man ska komma nrmare mlet, om delaktighet och jmlikhet fr funktionshindrade, r allvarlig. Den avsljar att det inte alls r s att solidariteten med de funktionshindrades behov genomsyrar befolkningen. Fr mnga funktionshindrade r detta ingen verraskning s som de mste kmpa fr sina rttigheter. Dremot borde det vara en chockupplevelse fr ansvariga i regering och riksdag. De borde frst att det inte rcker med att bli verens om en progressiv lag, den mste ven tfljas av god psykologi och pedagogik fr att kunna genomfras. Det har regeringen frsummat.
Att vgra verkstlla ett domslut kostar numera stora pengar. Det mrks att kommunerna p olika stt frsker frhindra att f domslut som gr emot dem. Samtidigt r trycket stort p kommunerna att inte fortstta bevilja en insats som inte kan verkstllas inom rimlig tid.
Ulla Essn vid Lnsstyrelsen i Stockholm skriver i en intressant uppsats i Socialstyrelsens skrift Villkor fr kommunal planering och statlig tillsyn (se sidan 11) att detta leder till en uppenbar risk fr att den enskilde kommer att utsttas fr en frhandlingssituation. "Man helt enkelt frsker f personen att frst att kommunen har svrt att f fram bostder och att det inte finns ngon annan rd n att vnta. P s vis stts inte den enskildes behov i frmsta rummet, som lagstiftaren avsett, utan kommunens dliga planering och/eller ekonomi blir styrande."
Ulla Essn tar ven upp det skrpta lget fr lnsstyrelserna med anledning av deras skyldighet att anmla trotsande kommuner till lnsrtten ena sidan och andra fra en dialog med dem om deras planering av i frsta hand bostder. Det blir svrt att upprtthlla en konstruktiv dialog med dem med denna spnnvidd mellan bestraffande och rdgivande. Konsekvensen kan bli att kommunerna undviker att ta kontakt med lnsstyrelsen. Frtroendet fr denna ser ut att rasa, tminstone i denna inledande fas, skriver hon.
Men hos brukarna r frhllandet det motsatta. Dr upplever man lnsstyrelsen som en bundsfrvant, menar Ulla Essn. Ett bra stt, skriver hon, r att anvnda sig av brukarorganisationernas lnsfreningar vid planeringen av tillsynen, vid bedmningen av resultaten och vid spridningen av resultaten. Och hon fortstter: "Tanken med detta r att deras roll bde skall kunna strkas och tydliggras s att de i fortsttningen blir kommunernas naturliga samarbetspartners och inte bara medborgare som pliktskyldigast skall informeras."
Detta lter utmrkt, men hur ofta frekommer en sdan samverkan?
Lnsstyrelserna har enligt LSS ansvar fr att verka fr att landsting och kommuner planerar fr framtida std- och servicebehov. Socialstyrelsen anger att det brister i sdan planering i mnga - de flesta? - kommuner. Ofta underlter man att planera tillsammans med andra enheter inom kommunen, frmst byggnadsenheten.
Inte heller samverkar man med kommunens handikapporganisationer, som borde kunna tillfra planeringen betydande erfarenheter. Istllet informerar man handikapprdet i efterhand. Hr borde organisationerna krva en annan tingens ordning, helt i linje med vad som LSS freskriver om samverkan med dem.
Socialstyrelsen har gett ut en sammanstllning av frelsningar och examensarbeten frn en 5-pongskurs som hlls hsten 2002 vid Stockholms universitet. Kursen riktade sig till lnsstyrelsernas socialkonsulenter med anledning av dessas nya uppgifter att samverka med kommunerna om deras planering och utfrda sanktioner vid domstolstrots.
Det blev lrda frelsningar med mycket teori av fem akademiker. Deltagarnas examensarbeten r desto tillgngligare. Hr ges vrdefulla inblickar i bde kommunernas och lnsstyrelsernas problem och dessas lsningar. Helt klart r att lnsstyrelserna nu kommer att krva inventeringar av behoven i kommunerna och en systematisk planering av frmst bostder. De andra insatserna ssom kontaktpersoner och ledsagare nmns tyvrr inte.
Att lsa:
Villkor fr kommunal planering och statlig tillsyn. 228 sid. Socialstyrelsen. Artikelnummer 2003-124-5.
Kundtjnst tel 08-779 96 66.
E-post: socialstyrelsen@strd.se Pris 127 kr. Rapporten kan ocks laddas ner gratis frn Socialstyrelsens hemsida: www.sos.se
F som klagar
Under r 2002 behandlade lnsstyrelserna 441 klagoml frn klienter/brukare och anhriga vad gller omsorger om personer med funktionshinder. Dessutom inkom ett mindre antal klagoml som skickats ver till kommunerna fr bedmning.
Det betyder att antalet klagoml p ett r kat med 34 %!
Man rknar med att 70 000 personer med funktionshinder fr omsorger, varav 20 000 med std av socialtjnstlagen och 50 000 med std av LSS.
Det innebr att det inkommit 6 klagoml per tusen klienter/brukare.
I landets 21 lnsstyrelser finns det 140 socialkonsulenter. I kommunernas socialtjnst arbetar ca 240 000 personer.
Lnsstyrelsernas kostnader fr tillsyn motsvarar ca en halv promille av socialtjnstens sammantagna utgifter
Att lsa:
Socialstyrelsen, lnsstyrelserna. Social tillsyn 2002. Artikelnummer 2003-109-12. Kundtjnst tel 08-779 96 66.
E-post: socialstyrelsen@strd.se Pris 85 kr. Rapporten kan ocks laddas ner gratis frn Socialstyrelsens hemsida: www.sos.se